Varför hålkamera?

En hålkamera är ett på samma gång ursprungligt enkelt och samtidigt fantastiskt imponerande verktyg. Kameran kan se ut nästan hur som helst, så länge den har ett ljustätt utrymme med ett lagom litet hål i, och därtill ett stycke ljuskänsligt material, så att man kan spara det som kameran ser.

Själva principen för hålkameran är mycket äldre än fotografin; samma teknik kan användas för att projicera bilder på vägg, som man kan ha till förlaga till målningar. Men som fotografisk teknik återupptäcktes camera obscura av ett antal konstnärer under 1960-talet, som oberoende av varandra vid ungefär samma tid började utforska hålkamerafotografins primitiva, drömlika och inte så lite slumpmässiga egenskaper.

Det blev en protest mot den ökande mekaniseringen och automatiseringen av samhället. Man sökte sig tillbaka till ursprunget, till fotografins grundläggande princip. Och det är nog också tjusningen för många som använder hålkamera idag.

Att fotografera med hålkamera är att ta ett stort steg tillbaka från den teknikfixering som präglar en stor del av den fotografiska världen, och det är dessutom ett utmärkt sätt att tvingas låta bli att stressa.

Hålkamerafotografi kräver sin tid, kameran vill att vi stannar upp och tittar en extra gång. Den leder oss så långt ifrån "det avgörande ögonblicket" som man kan komma. Exponeringarna kan röra sig mellan någon halvsekund och något halvår. Lite beroende på.

Tveka inte att skriva en rad om du har frågor eller idéer: lena@pinhole.se.