VAD HANDLAR DET HÄR OM?
Jo, det handlar om en tvådagarsworkshop där du får lära dig mer – nästan allt, faktiskt – om hur en hålkamera fungerar. En hålkamera, eller pinhole-kamera, är helt enkelt en fullt fungerande optiklös kamera. Under den här workshoppen får du bygga din egen kamera, fotografera med den och framkalla unika pappersnegativ och kontaktkopiera färdiga bilder av dina foton i mörkrummet!
Kort sagt: en grundkurs i analog fotografi i dess enklaste och samtidigt mest mångsidiga form, ett nytt sätt att se på ditt eget fotograferande och en möjlighet att koppla av från den digitala perfektionismen ett par dagar.
FÖR VEM?
För dig som är intresserad av analog fotografi och att fotografera med enkla medel. Inga speciella förkunskaper krävs.
MED VEM?
Workshopledare är Lena Källberg, som har över 20 års erfarenhet av hålkamerafotografering och workshoppande och bland annat har gjort onlinekurserna Skapa din egen hålkamera och Fotografera analogt för Moderskeppet.
NÄR?
Nästa workshoptillfälle blir efter sommaren 2025. Fyll i formuläret här nedan om du vill ha mer information om kommande kurser!
"Otroligt väl avvägt med tiden, två dagar. Perfekt blandning med teori för nördarna ☺️ och praktik för oss andra."
Susanne
"Tack för en fantastisk kurs. Jag tycker att ditt upplägg passade väldigt bra för mig... att det var två dagar gjorde att vi fick tid att få fason på pinnhålskameran. Och göra om och om."
Gunilla
"Tack för en jätteinspirerande helg. Nu är jag så taggad på att fortsätta!"
Lena
Det här är själva fotografen, hon som håller i workshopparna. Jag. Lena Källberg. Född 1968 och uppvuxen i Valbo. Bor sedan 1998 i Stockholm. Självlärd på det fotografiska området, med en ständig strävan att försöka hålla en lagom obildad distans till tekniken bakom fotograferandet, i alla fall när det gäller hålkameror.
Jag fascineras mer och mer över hålkamerans slumpmässighet; den lever liksom sitt eget liv och ser andra saker än jag själv. Ju enklare och "råare" bild, desto bättre. Jag är intresserad av att se hur mycket information man kan ta bort från en bild och fortfarande se vad den föreställer, att få fram bilder som är några procents avbildning och resten något annat – som också finns – men som man inte ser med blotta ögat när man tar bilden.
Slumpen är viktig, men med lite övning kan man få en aning kontroll även över det slumpmässiga i livet. Till en viss gräns.
En hålkamera är ett på samma gång ursprungligt enkelt och samtidigt fantastiskt mångsidigt verktyg. Kameran kan se ut nästan hur som helst, så länge den har ett ljustätt utrymme med ett lagom litet hål i, och därtill ett stycke ljuskänsligt material, så att man kan spara det som kameran ser.
Själva principen för hålkameran är mycket äldre än fotografin – samma teknik kan användas för att projicera bilder på vägg, som man kan ha som förlagor till målningar. Men som fotografisk teknik återupptäcktes camera obscura under 1960-talet av ett antal konstnärer, som oberoende av varandra vid ungefär samma tid började utforska hålkamerafotografins primitiva, drömlika och inte så lite slumpmässiga egenskaper.
Att fotografera med pinhole-kamera blev en protest mot den ökande mekaniseringen och automatiseringen av samhället. Man sökte sig tillbaka till ursprunget, till fotografins grundläggande principer. Och det är nog också tjusningen för många som använder hålkamera idag.
Att fotografera med hålkamera är att ta ett stort steg tillbaka från den teknikfixering som präglar en stor del av den fotografiska världen, och det är dessutom ett utmärkt sätt att tvingas låta bli att stressa.
Hålkamerafotografi kräver sin tid, kameran vill att vi stannar upp och tittar en extra gång. Den leder oss så långt ifrån "det avgörande ögonblicket" som man kan komma. Exponeringarna kan röra sig mellan någon halvsekund och något halvår. Lite beroende på.
Fler bilder finns också på lenakallberg.se.